1969 slogs Scania ihop med dåvarande SAAB, som innehöll både personbilsdelen och försvarsdelen av SAAB. SAAB-Scania var en stor koncern med verksamhet i många länder, däremot saknades tydliga synergier emellan de olika områdena och man bestämde sig för att stycka upp företaget.

1995 ägde Investor således 100% av de nu uppstyckade företagen Scania samt SAAB. Utöver det ägde man 50% av SAAB Automobile, personbilarna.

Både SAAB och Scania sattes senare på börsen och således minskade Investor sitt innehav kraftigt. Tyska Volkswagen köpte på sig mycket aktier i Scania medan Investor behöll makten i SAAB. SAAB automobile såldes till amerikanska GM. Senare såldes som tidigare berättat de sista aktierna i Scania till Volkswagen och Investors aktier i två av de ursprungliga tre bolagen var sålda.

Det som varit pinsamt dåligt med denna affären är helt enkelt att Scania har blivit Sveriges flaggskepp. De tillverkar världens bästa lastbilar och tjänar bra med pengar på det. Pengar som Investor helt har missat, för de har sprungit efter andra bollar, som många gånger har visat sig kosta mer än vad de har gett. Exempelvis Spray (ni vet den där hemsidan som var inne kring millennieskiftet) och mobiloperatörern Tre (ni vet som hade den där nya häpnadsväckande tekniken som skulle revolutionera världen, kamerasamtal i telefonen!). Det gick ju som det gick med de bolagen, de föll i glömska.

Hade Investor behållit sitt ägande och lyckats driva Scania vidare till ett lika framgångsrikt företag som idag, Leif Östling har varit VD sedan 1994 så det är inte omöjligt, hade Investor varit enormt mycket större.

Dagens marknadsvärde på Scania är 114,5 miljarder kronor medan SAAB har ett marknadsvärde på 11,8 miljarder kronor. Samtidigt har Investor ett marknadsvärde på 105 miljarder, där bland annat en del av SAAB ingår. Hade de inte sålt sina aktier i Scania hade de således kunnat vara dubbelt så stora idag, aktieägarna hade fått 100 procentenheter högre avkastning. För att inte tala om alla utdelningar som de har missat.

Detta spelar dock mindre roll för Wallenbergarna, avkastningen är av underordnad betydelse för dem nämligen. Men mer om det i ett senare inlägg.

Tillägg.
Letade efter en prislapp på börsintroduktionen av Scania men hittade ingen, anledningen fick jag sagt till mig ganska omgående via kommentarer. Aktierna såldes via köpoptioner till aktieägarna, sålde man inte så har man erhållit avkastningen. Så dåvarande aktieägare har inte missat avkastning, om de nu hade kontanter att köpa aktierna. Jag hävdar nog ändå att det var en dålig affär av Investor av den anledningen att många måste ha sålt för att Volkswagen skulle komma över så många aktier. Ett av uppdragen ett företag har tycker jag är att avgöra ifall aktieägarna eller de själva kommer att använda pengarna på bäst sätt. Vilka kan erhålla högst avkastning, ska de skeppas ut till ägarna.

De sitter på en kassa samt på kort tid tillgängliga likvider på ca 15 miljarder kronor, samtidigt ligger börsvärdet kring 100 miljarder kronor, man skulle alltså teoretiskt kunna köpa tillbaks 15% av aktierna (ifall man inte räknar med kursstegringen som hade ägt rum).

Varför ska de köpa tillbaks aktier då? En stor kassa betyder ju inte att det är bra att köpa tillbaks aktier. Nej. Men en stor substansrabatt gör.

Substansrabatten i investor ligger på över 30%, det är en oerhört hög rabatt. Skulle de köpa tillbaks sina egna aktier för 15 miljarder skulle det motsvara en investering i underliggande företag på 21,4 miljarder. Detta skulle förmodligen vara mer aktieägarvänligt än att köpa fler aktier i de befintliga innehaven.

Problemet är att Investors verkliga mål inte är att skapa god avkastning för aktieägarna, det är att vara ett maktbolag. Där Wallenbergarna vill ha kvar makten i stora svenska företag. Avkastningen för dem spelar mindre roll då de redan har mer pengar än de behöver.

Det är missvisande då det blir så många olika variabler i ett investmentbolag som kan äga 10-30 företag, dessutom så ändras innehaven från månad till månad i många investmentbolag, vilket gör att det framtida värdet kommer inte baseras på de företagen du analyserar utan på de företagen som finns och säljs under tidens gång. Det märks tydligt på te.x. Öresund som är väldigt aktiva och köper samt säljer aktier flera gånger i veckan, det skulle vara mer än ett heltidsjobb att analysera och följa alla företagen som finns, tillkommer och avverkas i deras portfölj.

Därför har jag funderat på att analysera investmentbolagen på deras tidigare trackrecord, jag gjorde ett litet test med Öresund där jag räknade fram att från 2000 till 2009 så har de levererat en avkastning på eget kapital som motsvarar 13,7%, räknar man på de senaste fem åren har den sjunkit något.

Idag har Öresund ett eget kapital på 7 159 miljoner kr, ifall de kan fortsätta att leverera en avkastning på eget kapital runt 13% så motsvarar det ett P/E-tal på 8,3, vilket är oerhört lågt.

Sänker vi till 10% istället så får vi ett P/E-tal på 11,42, fortfarande ganska lågt. Jag tycker att ledningen där är oerhört kompetent och att de kommer att fortsätta att leverera avkastning som överstiger index, trots att aktien idag handlas med en premie (alltså dyrare än de aktier företaget äger), så är jag övertygad om att detta kommer vara ett bra köp.

Enligt de vanliga värderings metoderna för ett investmentbolag så skulle man inte köpa Öresund, mycket på grund av premien. Men då Öresund inte är ett vanligt investmentbolag (Du köper inte innehaven du köper kompetensen i företaget), så tycker jag inte heller man kan värdera företaget på samma sätt som man kan med Investor och Industrivärden.

Jag är inte helt säker på detta sättet att värdera investmentbolag, jag ska försöka se på andra företag så som investor och industrivärden som har väldigt lång historik för att se ifall det är ett tillförlitligt sätt att värdera på, återkommer med mer när jag har gjort det.

Vad tycker ni? Kan man värdera ett investmentbolag på detta sättet?

Ifall man startar sin egen verksamhet och detta blir till ett stort och lyckat företag är det självklart att man kan börja investera vinsten i andra företag och således skapa sig ett finansimperium eller investmentföretag.

Men mina tankar går mer åt Berkshire Hathaway hållet där Buffett faktiskt inte har startat upp något av företagen han äger utan bara börja investera tungt i enskilda företag och vinsten man får från dessa investerar man vidare i nästa företag osv. Den traditionella investeraren och Buffett själv hade nog sagt att det inte är någon skillnad idag mot för 50 år sedan.

Det startas fortfarande företag som kommer växa och nå samma status som Coca-Cola om 60 år, men hur hittar man dem och finns det några i Sverige?

Sverige är ju inte enligt mig det bästa landet att varken starta eller driva ett företag i, dels har vi en kultur där det nästan anses fult att vara rik då man är snål och det finns någon sorts mentalitet att ifall en person blir rik så måste en annan bli fattigare.

Men vi har även ett skattesystem som inte ger incitament till att spara, en kapitalskatt på 30% medan man får göra skatteavdrag för att låna pengar. Detta är enligt mig ett väldigt konstigt system som uppmanar folk att ta lån men ”straffar” de som investerar pengar. Investeringar är inte bara bra för den som investerar utan för samhället som helhet då dessa hjälper företag att få tag i kapital.

Sverige är även uppdelat fint mellan olika ägarsfärer med investementbolagen Investor och Industrivärden i spetsen. Det är faktiskt alla dessa stora familjer som sätter igång tanken hos mig, tänk om man kan komma som en liten uppstickare och utmana dem samt vinna! Ge dem en knäpp på nosen!

Den stora frågan som jag ställer till mig själv, men även till er, går det att med ett litet startkapital bygga upp ett finansimperium där man blir storägare i flera olika bolag? Behöver inte tvunget bli nästa investor, men kanske att man når till någon eller några miljarder?

Jag tror det går, men vägen dit är svår och riskfylld, för att citera Mats Qviberg, ”För att bli riktigt rik så måste man antingen belåna sig eller investera andra personer pengar”, tror att han har en poäng där.

Epicept och ACAP Invest har sålts av diverse anledningar, dessa pengarna samt nyinsatta pengar planerar jag att placera i Investor och Industrivärden.

Att jag väljer Investor och Industrivärden är helt enkelt att jag vill gå emot en stabilare portfölj som jag mer eller mindre vet kommer slå index med någon procentenhet varje år. Jag har legat tungt viktad mot Industri och skog, efter den stora uppgången vi har sett planerar jag nu att diversifiera detta mer.

Efter att jag har köpt på mig mer Investor och införskaffat aktier i Industrivärden kommer jag förmodligen att öka mer i mina oljebolag, PA Resources och BlackPearl, pärlan har jag redan ökat marginellt i.

Värt att notera med BlackPearl är att efter stockholmsbörsens stängning i fredags så steg den med över 13% i Kanada och stängde på en kurs som motsvarar 16 SEK, 2 kr högre än stängning i Sverige, tur som man ska ha ibland höll jag på med en swingtrade i just BlackPearl så jag har ca 50% fler aktier än normalt där just nu.

På tur efter oljebolagen står KnowIT och Midway, förutsatt att de fortfarande är lika lågt värderade, detta ligger nämligen en bit bort för December och Januari är ju två månader där pengarna brukar sina för de flesta människor och så även för mig.

Alla dessa förändringar gör också att fler aktier flyttas över från min vanliga aktiedepå (ACAP och Epicept låg där) till min KF (där jag köper alla nya bolag listade i Sverige), vad mer som kommer ändras är att jag kommer ha tre bolag med ”superlån klassificering” i min KF vilket berättigar mig till att låna till väldigt bra ränta även på de aktierna (Bara Pa Resources i min KF som berättigar till superlånet i min KF just nu).

Min strategi för 2010 är alltså att ligga tungt i Investmentbolag samt undervärderade småbolag med försiktig belåning (ca 15-20% av portföljen), detta ger mig goda chanser att slå index med ca 1-5 procentenheter då investmentbolagen handlas med rabatt, småbolag i regel har presterat bättre avkastning än stora bolag, samt kommer senare i en konjunkturcykel när folk börjar bli mer riskbenägna. Även belåningen hjälper mig att få en viss hävstång på portföljen med begränsad risk pågrund av att portföljen måste falla med mer än 80% för att tvångsförsäljning ska utlösas, detta finner jag som högst osannolikt!

2010 är även målet att jag ska spara undan minst 30 000kr vilket jag kommer att följa upp löpande, då jag kommer jobba mindre och studera 150% (alltså motsvarande 60h/vecka) i vår så kommer förmodligen större delen av dessa pengarna att investeras under sommarmånaderna då jag vet att jag kommer tjäna bra med pengar.

Långt inlägg men ack så viktigt för mig själv att få det på pränt så att jag lyder mina egna tankar och regler!

Jag jämförde två saker hos de olika bolagen, dels substansrabatten då jag anser att det är viktigt att den är stor, dels för att det finns en förvaltningskostnad samt att man inte får några rättigheter i de underliggande bolagen så som att gå på årsstämman.

Det andra jag jämförde var ju självklart innehaven, detta gjorde jag genom att placera varje innehav på en skala från ett till fem. Ett står för att ge negativ avkastning, två för att inte ge någon avkastning, tre för att prestera som index, fyra lite över index och fem för att slå index ordentligt.

Jag tog sedan och gjorde ett genomsnitt av innehaven baserat på hur stor andel av portföljen de utgör.

Som ni ser så handlas Investor med överlägset störst rabatt medan jag tycker bättre om Industrivärdens innehav, dock bara marginellt bättre än Investors.

Värt att notera kan vara att jag tror att samtliga portföljer hade slagigt index även utan rabatten.

Denna sammanställningen gjorde iaf klart för mig att det blir till att öka i Investor, rabatten är så stor så jag kan inte kan nöja mig med det lilla innehavet jag redan har!

jag har även funderat på att köpa några aktier i Burlington Santa Fe också, företaget som är under uppköp från Berkshire Hathaway, anledningen till att jag ska köpa aktier där får jag dock ta i nästa inlägg tror jag!

Dagens kurs är 125,6 kr, men värdet på de noterade innehaven per aktie är hela 138,3 kr, man får inte bara rabatt på de noterade innehaven utan den handfull med onoterade innehav Investor äger (står för ungefär 25% av portföljen) får man på köpet. Substansvärdet får jag då till 184,5, aktien handlas alltså med en substansrabatt på hela 32%!

Då jag är skeptisk till vissa av innehaven så bestämde jag mig för att ta ut dem ur ekvationen och se vart jag skulle hamna ifall dessa bolag rent av skulle gå i konkurs (betyder inte att jag tror detta kommer hända!), Ericsson står för 15,4kr / aktie och SAAB för 2,94kr / aktie, totalt -18,36kr då, vilket ger ett nytt ”substansvärde” på 166kr eller en rabatt på 24%.

Alltså kan man säga att även ifall de två bolagen jag är enormt skeptisk till skulle gå helt i konkurs så får jag köpa företagen 24% billigare än om jag köper dem själv.

Jag har även känt att det saknas en svensk storbank i min portfölj (finansdelen består just nu av Avanza och Bank of America) och jag saknar även läkemedelsbolag som endast utgör 1,26% av min portfölj för tillfället.

Min förhoppning är att Investor agerar ifall det kommer en dipp på börsen och köper på sig ännu mer, det är egentligen det största argumentet till att jag inte har ökat i dem ännu, de har varit för passiva, jag gillar aggressiva investmentbolag.

Innan jag bestämmer mig helt ska jag dock ta en titt på även Industrivärden, Öresund samt Kinnevik men jag har en känsla av att ingen av dem kommer se lika lockande ut.

Funderar starkt på sälja investor men substansrabbaten är väldigt hög, dessutom så ger investor lite utrymme för ”superlånet” hos avanza.

• P/E-talet känns meningslöst att ta en titt på då det är ett investmentbolag vi kollar på just nu
• Institutionellt ägande är så klart väldigt högt i ett bolag som Investor
• Insiders har köpt på sig en hel del aktier senaste tiden
• Återköp av aktier, 2008 köptes det tillbaks några aktier men det är inget som kommer att ske regelbundet då det anses bättre att investera pengarna i nya investeringar istället
• Värdetillväxt (vinsttillväxt är svårt att titta på vad gäller ett investmentbolag), 2002 – 2008 hade investor en årlig totalavkastning på 14% och 1998-2008 hade de en avkastning på 6%. Under dåliga börsår har investor oftast klarat sig lite bättre än marknaden men de har inte hängt med i uppgångarna lika bra som marknaden.
• Balansräkningen är väldigt stabil med en soliditet på ca 86%
• Likviditet, investor sitter med en kassa på ca 20 miljarder kr, lika mycket som de har i skulder
• Substansvärdet var den 30 september 2009 181kr / aktie, vilket ger en substansrabatt på ca 30%.

Jag är ganska delad till investor, vissa saker gillar jag, tex. att den handlas med 30% rabatt, ABB, SEB och Astra är även det innehav som jag tycker är intressant.

Däremot så gillar jag inte innehaven som Ericsson och 3 då detta är marknader med väldigt hög konkurens och dålig lönsamhet.

Jag måste fundera lite mer på vad jag ska göra med Investor då jag tycker att det är för lågt pris för att sälja den nu men samtidigt tror jag inte på en uppgång i aktien i det närmaste, återkommer kanske med en mer djupgående analys av Investor.

Nästa bolag på listan är Avanza vilket ska bli intressant då den aktien nyligen satte ett nytt ATH vilket inte är dåligt i en lågkonjunktur! Jag har även stor respekt för Sven Hagströmer.

Min portfölj har nått ett nytt årshögsta och jag tänkte att jag kunde ju kort redovisa hur den ser ut här nedan samt en kort kommentar om vad varje företag gör i min portfölj. Detta inlägget följs upp med ett inlägg om min investeringsstrategi!

Tricorona: 12,85%, Har tagit oförtjänt mycket stryk senaste tiden vilket gjorde att jag har ökat stort i aktien, dock kommer detta innehav att minskas när den når 10-11kr igen.

Hennes & Mauritz: 10,99%, Grundstenen i min portfölj, stabil tillväxt och enormt bra lönsamhet

NCC: 10,84%, NCC är stora inom infrastruktur och kommer förmodligen få mycket orders när alla stödpaket kommer igång, var även enormt undervärderade för ett år sedan

BlackPearl: 10,06%, Bra Risk / Reward med en erfaren ledning som tidigare har visat att de kan oljeindustrin.

Ratos: 7,5%, Enormt bra historia som jag tror kommer att upprepa sig.

Bank Of America: 7,04%, Var alldeles för lågt värderad när den låg på $2-3

SKF: 6,29%, Stabilt bolag med bra utdelning som även visar fin tillväxt

SCA: 6,09%, Samma som SKF

Coca-Cola: 5,56%, Enormt stabilt bolag som det förmodligen inte kommer att hända så mycket varken åt ena eller andra hållet dock ger mig ett fint kassaflöde via utdelningar 4 gånger / år

Investor: 4,76%, Stor Substansrabbat vilket ger bra utdelningar

Acap Invest: 4,42%, Kan det bli nästa ratos?

Avanza: 3,84%, Fin tillväxt både för marknaden och bolaget, tror att nätmäklare / nätbanker är framtiden och då har avanza ett stort försprång, Bra ledning!

Midway: 3,46%, Bra historia och lågt värderat bolag

Know IT: 2,17%, IT aktier värderas ofta lågt då folk fortfarande minns IT-bubblan och är rädda för dem, inte minst små IT-bolag.

Rederi AB Transatlantic: 1,98%, Stor substansrabbat och har en bra lönsamhet inom deras framtida område med isbrytning

Tamerlane Ventures: 1,19%, Chanspost, om råvarorna stiger när efterfrågan från tillväxt länderna ökar så kommer förmodligen TAM ha möjlighet att 5-10 dubblas.

Epicept: 0,98%, Även detta är en chanspost, dock börjar jag tveka mer och mer så försvinner kanske från listan strax.

Som ni ser är det många bolag men trots detta så går min portfölj utveckling ganska olik börsen då det är många mindre innehav.